Telefonsamtal med dottern gav vid handen att det var en småländsk marknad som gällde.
Där skulle hon nog hitta en lämplig spånask till knäckebrödet och en del material till sin hobby, lappteknik.
Telefonsamtal med sonen, som skulle fylla år, gav vid handen att det var något föreningsevenemang som drog, och födelsedagsfirande var inte att tänka på.
Firar väl där borta.
Kul att alla har intressen att värna om.
Vi drog en sväng till Dalarna.
Vackert landskap.
Mycket kultur.
Konstnärer som bosätter sig där på sommaren och bebor hus i byar,
som vintertid ligger i en lugn dvala.
Vi har goda vänner där.
De bjuder på mat om vi kommer, riktigt fin husmanskost blir det.
I Dalarna har dom bara såå god potatis!
Bara inte potatisblasten fryser, för då har dom ingen.
Potatis, alltså.
Vi pratar kultur, om auktioner, om visaftnar, om författarsällskap.
Om kaféaftnar och om höstgille och om gästabud.
Om Loppis, som finns i var och varannan by.
”Ska stå på loppis nästa helg, och sälja bort lite ur förråden”.
Skulle nog en annan också behöva göra.
Har lite FÖR många ljuslyktor, skålar och byttor….
Tittar på växterna i trädgården.
Hyfsat bra växtzon …
Vad var det den där hette nu då?
Morsan kallade den för ”Ullas blomster”,
och den där är en ”falsk Astilbe”…
Väl hemma så firade vi skymning framför TV:n
Med räkor, gott bröd och öl.
Det var en riktigt bra dag.
Att balansera insulindos med mat och rörelse
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Är helt dalafrälst jag med =O)
Dalarna är fint, och på så lagom avstånd, om man vill uppleva natur och kultur. Tre timmar med bil, så är man där i Ludvika-Grängesbergstrakterna, och Dan Anderssons miljöer.
Skicka en kommentar