Mors Spargris och året som gått.
2012 - Det år då jag fick en mental "kick-off".
Kom med i ett års Främja Kvinnors Företagande - projekt.
Det var början till ett mera stabilt nätverk av företagande kvinnor.
Det var föreläsningar, studiebesök, gruppcoachning och individuell coachning.
Det var nyttig kunskap och erfarenhet av den "bussighet" som faktiskt finns i nätverk företagare emellan, men även om hur konkurrens kan se ut.
2012 - Det år då mitt företagande kom igång.
Startade med ett fåtal kunder upp den praktiska verksamheten.
Allt funderande, förberedande och fixande hade satt grunden för detta. Nödvändiga kontakter hade jag haft med ett par myndigheter och med bank, och NU var jag igång.
På riktigt!
Ett nätverk hade börjat skapas och jag fick en bra kontakt som hjälpte mig med material för marknadsföring.
Jag hade möjligheten att komma med på några mässor, och jag "pitchade" mitt företag, d.v.s. gjorde en muntlig presentation över mitt företag och varför man skulle välja det, på kort tid, en minut. Fick tre "JA" av tre möjliga utlåtanden, på godkänd "pitch". Känns BRA!
Det finns ett par nätverk, det finns intresserade, presumtiva kunder där ute, det finns en efterfrågan, och andra entreprenörer som visar intresse för och som vill ha samarbete, som vill ha konsulttjänster, som vill timanställa...
Allt det behöver vårdas!
2012 - Det år då jag tränade mycket, fysiskt.
Jag fortsatte träna med en Personlig Tränare.
Det kändes viktigt att vara i god form, speciellt till vår skidresa till fjällen.
Jag återtog där min förmåga till alpin skidåkning, som jag inte provat på flera år, då jag led av en svår höftledsartros, innan den opererades.
Det var verkligen en höjdare att återta en avsomnad förmåga.
Jag som alltid hade tyckt att det var så roligt och spännande att åka alpint!
Jag gjorde det - igen!
Tränade vidare hela året, men sista halvåret utan Personlig Tränare.
2012 - Många stunder med barnbarnen.
Som vanligt blev det flera besök och träffar hos och med barnbarnen.
De blev mer och mer självständiga, det var mycket "jag vill" och "jag kan själv" beroende på ålder.
Det yngsta sade inte så mycket mer än "maem", men kunde ändå visa vad han vill och kan.
Jag hämtade den äldsta så att hon var hos oss, mormor och morfar, under sportlovet.
Och då var det "Morfars Skidskola" som gällde.
Den började med inköp av skidor och pjäxor och trampa runt ett tag på platta marken. Nästa steg blev att åka i motionsspåret, och susa fram i de spännande uppförs- och nedförsbackarna. Avslutning i skidskolan blev en tur med dragpulka packad med sittunderlag, ved, grillkorv, korvbröd och choklad. Grillpinnar täljde vi i skogen, och solen lyste så det gnistrade som kristaller i snön.
Biobesök med barnbarn och andra trevliga stunder, inne och ute, när vi har fått rå om dem, och deras föräldrar har släppt taget.
Då det fanns en underbar känsla av att vara älskad och av att duga.
2012 - Var med och drev frågan om ny affär, och mitt "miljötänk".
Butiken på orten hade lagt ner, ägaren flyttade.
Nu stod vi utan dagligvaruaffär! Inget vidare för en ort som faktiskt expanderar.
Inflyttningen var betydande, det var unga familjer, så dagis, skola, bibliotek, kyrkans barnverksamhet, idrottsverksamhet, bussar och tåg, allt utvecklades, och så ingen affär i närmiljön.
Så kan man inte ha det, och vi var några som bildade en grupp för butikens bevarande.
Efter en del olika svängar, förhandlande mm så hittade vi en Handlare, som körde igång här.
Där handlar jag allt.
Promenerar eller cyklar till affären, låter bilen stå!
Det som inte finns där och som inte kan saluföras där, det får jag handla i sta'n.
Med de allmänna kommunikationerna kan jag åka när jag skall dit, det spar parkeringspengar och miljön.
När jag måste frakta något lite större paket eller vara, då tar jag bilen, och då åker jag till stormarknader utanför centrum.
Bygden är för övrigt rik på företagare och på närproducerat, att anpassa sitt handlande till.
Här tycker jag att jag har mitt miljötänk i hamn.
2012 - När jag gjorde en stor hälsoundersökning.
Vid en djupgående hälsoundersökning visade det sig att det mesta var helt OK.
Speciellt hade jag mycket bra lungkapacitet. De onda och goda fetterna låg inom hälsosamma värden. Värdet för triglyceriderna var så där på gränsen...ändra kost eller motionera mera och kolla upp igen. Det är ju de där som ställer till det avseende insulintolerans. "Dom lägger sig som bomull kring magen" OCH kan då orsaka diabetes.
Ajajajdå...det måste jag ha bättre koll på.
Och så en höftledsartros under utveckling i den andra höftleden, den som inte är opererad.
Känner av den i perioder.
2012 - När jag gick på Kungsleden.
Jag tränade mycket styrka, kondition och balans, och hade planerat för att gå på Kungsleden med start i Abisko.
Det regnade och regnet ökade, men vi var många som checkade ut, tog sin ryggsäck och vandrade iväg.
Vattnet på leden ökade. Till sist låg spångarna under vattnet. Vandrare som varit ute tidigare eller från förra dagen, kom tillbaka och berättade om rasade broar och vadställen som blivit farliga p.g.a. kraftiga flöden medförande trästammar och annat bråte från naturen. Det var bara att vända om och gå tillbaka till fjällstationen, och försöka få ett rum där över natten. Massor med vandrare hade samlats där. I matsalen träffade jag personer som hade koll på vad som hände, och de berättade om sex broar som rasat, om att polis var IRL på fjället med helikopter och hjälpte till att evakuera vandrare.
Det regnade fortfarande nästa dag. Jag tog länstrafiken, bussen från Narvik till Kiruna med hållplats i Abisko, och fortsatte efter bussbyte till Pajala. Där fanns en varm bastu, en god visky och där sken solen dygnet runt. Av regnet på Kungsleden märkte man också här en betydande höjning av vattennivån i Torneälven.
2012 - Kulturevenemangen.
Som vanligt så blev det deltagande i olika kulturevenemang, ensam eller med familj och vänner.
Konserter, filmer, föreläsningar, konstutställningar och muséer, och restaurangbesök.
Luncher och middagsbjudningar med barn, släkt och vänner/väninnor. Varit med på födelsedags-, student- och dopfester.
2012 - Kantarellerna
Aldrig förr har jag plockat så mycket kantareller som denna sommar och höst.
Så härligt att vara så mycket i skogen och sedan sitta och rensa skörden, ibland flera timmar.
Och, den där obligatoriska svampmackan sedan, som bara är så ljuvlig med smörstekt svamp på!
Det bästa nu är att ta fram dem, kantarellerna, och använda i matlagningen när man har fest t.ex.
-Är det k-a-n-t-a-r-e-l-l-e-r?
-Ja-a!
-Har du varit ute och plockat själv?
-Ja-a! Det fanns hur mycket som helst hela sommaren och hösten, här uppe i skogen!
2012 - Resan till Vietnam.
Efter min norrlandsresa under sommaren, så bestämde vi att göra en resa till nord- och centrala Vietnam, i december. Tillsammans med vänner, som efter USA-kriget i Vietnam, arbetade som biståndsarbetare, inom den sjuk- och hälsovårdstekniska sektorn.
Så, det var bara att fortsätta träna för att vara i god styrka och kondition. Långresa kräver en god grundkondition, så att man inte rasar ihop mentalt och fysiskt när allt t.ex. inte fungerar som det är tänkt, eller om man inte tål landets mat, klimat, blir sjuk, får sömnproblem, eller annan utmattning p.g.a. ser mycket fattigdom och krigsskadade.
Våra vänner hade redan ett etablerat kontaktnät av vänner där. Vi blev mottagna som vänner. Vi reste runt och såg mycket folk, natur, kultur och samhällsstrukturer. Vi kom att vara hembjudna till vännersvänner. Träffade och såg mycket vänliga människor överallt. Och, de är nyfikna på vem man är, var man kommer i från, hur det är här...mm.
Att resa i Vietnam är prisvärt. Det är ett intressant folk och ett vackert land! Deras vinter i december var som en fin sommar i Sverige.
Strax före jul kom vi åter hem, till 40 cm snö och flera minusgrader, till tystnaden och folktomma Sverige.
I Vietnam är det människor överallt, business överallt, 90 miljoner invånare, i ett land som inte är större än vårt land. Och där det finns mycket människor blir det också mycket ljud. Som i Hâ Nôi, med 7 miljoner invånare och 5 miljoner vespor, och det tutas, signaleras, hela tiden, för alla vill markera "här kommer jag".
Firade jul med barn och deras respektive och barnbarnen.
Nyårshelgen var vi förkylda och vi firade utan gäster, men med lite god mat och champagne, på tu man hand.
Inför det nya året, 2013,
har jag frågat mig hur nöjd är jag med det liv jag lever nu, och har jag några drömmar som jag ännu inte förverkligat.
Som
Spargrisens mor måste jag tillstå att jag är
väldigt nöjd med mitt liv, och som jag lever det nu.
Jag tror mig veta och förstå att
det är tack vare Mors Spargris som jag har ett bra liv, att med det sparandet har jag alltid haft tillgångar till att också uppfylla mina drömmar.
Det har varit som en buffert på heltid, pengar går in och ut, och
Spargrisens mor har drömt om än det ena och om än det andra. Mors Spargris är ibland mager och ibland riktigt rund.
Och, Mors Spargris är alltid redo att uppfylla drömmarna.
Nästa dröm och drömuppfyllelse är sportlovsvecka i Vemdalsskalet, med barn, deras respektive och barnbarnen.
Bo tillsammans, laga och äta mat tillsammans, åka skidor och pulka.
Vara tillsammans!
Med vänlig hälsning,
Mors Spargris
