Nu är det 6 månader sedan förra inlägget här på bloggen.
Då drog höststormar över landet.
Tiden har farit iväg, med en väldig fart.
Vintern är överstökad.
Nu så här i efterhand tror jag att det var då, i oktober,
som jag drog filten över huvudet, för att inte vakna upp förrän nu.
November försvann.
Besök hos läkare och tid för operation, men ändå en väntan att genomlida.
December segade sig förbi.
Julfirandet avlöpte lugnt och stilla.
Nyårsfirandet blev livligare, då barnbarnen var här.
Det nya året kom med en förkylning, som botades med en gammal huskur,
så jag var fri från snuva och hosta då,
när det blev dags att lägga sig på operationsbordet.
Operationen blev lyckad...t.o.m. mycket lyckad!
Februari och halva mars månad medicinerade och tränade jag enligt instruktioner.
Företog en längre bussresa, och besökte barnbarnen.
Lunchade med en väninna och såg Mattias Klums fina fotoutställning om jordens skönhet och skörhet.
Stor turbulens och instabilitet i världsordningarna...
antalet ofria kvinnor ökar, barn far illa och män dör i strid.
I april går jag nu, efter 14 månader från första symptom, som vanligt...och smärtfritt!
Påsken har varit fin och solig, och jag har träffat släkt och ätit påskmat.
Aktiviteterna har börjat avlösa varandra igen.
Konstföreläsningar, utställningar, träffa vänner, stavgångspromenader, cykelturer och trädgården.
Står för dörren gör besök hos sjukgymnast,
och en traditionell sillunch på valborgsmässoafton, med många vänner närvarande.
Maj månad är redan rätt så fullbokad med besök i östersjöskärgården, med barnbarn och med hus och hem,
slutkontroll efter operationen, samt ska jag arbeta lite i den egna verksamheten.
Ekonomin?... det rullar på som man säger.
En påfyllning av antal aktier i redan befintliga branscher i portföljen blev det.
Och så har det varit, är och blir utdelningsdags...det tackar man för!
Sedan så kommer sommaren... Mors Spargris ser fram emot midnattssol,
bad, bär- och svampplockning och annat somrigt.
Att balansera insulindos med mat och rörelse
1 vecka sedan